Lyngenalperna och Tromsö

Resan börjar här. Om vi hoppar en lång flygresa med fint sällskap och första trampandet uppför ett berg och första kallsnösvängarna ner på länge. Jag och Jen hade försökt boka en helg till Tromsö hela våren och nu var vi här och SOLEN visade sig från sin bästa sida. Det fanns inte så mycket annat att göra än att le och posera efter vårt första åk på dessa underbara berg.

Foto: Andrea Mannberg www.hungryhen.wordpress.com

Ibland känns ord för stora, så jag tror Lyngen får tala för sig själv i det här fallet. Jag vet att jag tappade orden när vi nådde toppen på Storgalten. 1200 hm och mina ben var så trötta så jag sen fick stanna fler gånger på vägen ner för att hålla ihop. På parkeringen träffade vi på halva Gällivare och fina Emma Söderlund. Livet.

DSC08556
Foto: Andrea Mannberg

IMG_8360 IMG_8368 IMG_8369 IMG_8385 DSC08585 Foto: Andrea Mannberg

DSC08588 Foto: Andrea Mannberg

IMG_8398 IMG_8401

Men skidåkning är inte bara en fest. Inte för mig iaf. Spåren av oro, en sund oro och en irrationell oro finns nästan alltid där. Fast det vet ni redan, men det är viktigt att ha med sig. Skidåkning är inte bara solskensbilder och även om solen skiner ska en inte alltid ge sig ut. Dagen efter Lyngen gick vi upp för Storstolpan, som ligger längst ut på Kvalöja med en fantastisk nordsluttning. Vi hade tittat på kartan innan, på lutningar och på snöläge. Jag hade bestämt mig innan den här resan för att arbeta med min rädsla, att vara rationellt rädd, men inte rädd bara för sakens skull. Men när vi kom dit så kalasade rädslan helt över mig. Spåret som skidåkarna innan hade lagt på morgonen, var lagda på ett annat ställe än vi tänkt gå och vi valde att följa det spåret, och det var brant. Satan så rädd jag var, det var helt över min komfortzon. Det gick bra, men kändes sådär om jag ska vara ärlig. Jag hade många kloka människor med mig och vi har pratat om hur vi kände och hur vi kunde gjort annorlunda. Mitt tips, ha fantastiska människor omkring dig och prata om det ni ser och respektera varandra. Nu till skidåkningen! Kanske den bästa skidåkningen i år! Kallsnö och fin lutning! Och att jag blev så trött så jag inte orkade hålla emot när det började gå fort så jag satte mig på rumpan.

IMG_8403 DSC_0992 Foto: Skrot-Disa www.disasterphoto.wordpress.com

DSC09533Foto: Andrea Mannberg

Orkar ni med en dag till? Jag orkade tydligen snubbla mig upp för 1000 hm till sista dagen. Är förundrad över att jag nästan kände mig piggare och piggare för varje dag. Typiskt mig, när jag är igång är det bara att hänga med. (Och hälsena och tå höll denna gång, tack kroppen!)
Vi avslutade med att turista oss upp för en soldränkt solsida, Gråtind, som ligger sydligt på Kvalöja.

IMG_8413 DSC09559  DSC09560 DSC09567 IMG_8426

DSC09573Foto: Andrea Mannberg

Tack Andrea och Martin för att vi fick hänga med er! Tack Jen för bästa ressällskapet och kul att träffas Skrot-Disa! Och JA, jag tror att vi kommer tillbaka!

Advertisements

#insaneNorway, en kort, men lång resa till Tromsö

Jag hade lite gett upp hoppet om att jag skulle ta mig till Tromsö detta år. Men så öppnade det sig ett litet fönster och jag hoppade ut. Jag visste att hälen fortfarande bråkade, men jag längtade så till Andrea och bergen, och med hopp om en bergshiss upp för berget så bokade jag en flygbiljett. Cykeln åkte med Jen och Alejandro som hade sparat semester och åkte en vecka tidigare.

IMG_6951

Hur tar en sig då till Tromsö?
Bra fråga, inget enkelt svar. Då det är 110 mil, så går det att köra bil. Är en ledig bara fyra dagar, är det ju inte att rekommendera. Nextjet flyger direkt till Tromsö från Luleå, det innebär en 5 timmars bussresa innan, men jämfört med att flyga Umeå-Sthlm, Sthlm-Oslo, Oslo-Tromsö, så kändes direktflyget som en vinst. Vilket det visade sig tyvärr inte vara då piloten ropar ut i högtalaren att avisningen, samt en propeller (av två på ett propellerplan) inte fungerade som den skulle och vi vände tillbaka till Luleå. Tursamt så hann jag med att flyga omvägen runt Oslo, nu från Luleå, och jag landade 22.00 i Tromsö istället för 13.00. Men jag var äntligen framme!

Då jag inte var superfit för heldagar och Marrans cykel behövde några timmars kärlek så åkte vi ut på roadtrip. Jag hade ju aldrig sett dessa vackra vyer förut och vi hade stora förhoppningar på att träffa val!(trodde vi ja) I första viken badade vi och bjöd förbipasserande bilister på bleka sommarrumpor, sen åkte vi upp på ett berg och glodde på sjukt fina stigar. Som kompensation för att vi inte cyklade, så fick vi äta hjortron till vi ledsnade helt, har nog aldrig hänt för mig. Sen åkte vi ner i en vik som hade passat in i serien “där ingen skulle tro att någon kunde bo”, sjukt vackert och stilla. Men också imponerande att människor kan få det att fungera, speciellt när det på vintern är så mycket snö tänker jag. Fick mig att känna mig väldigt lugn inför mina egna planer på ett hus i skogen.

På eftermiddagen började de andra traska med cyklarna på axlarna, jag tog fjellheisen upp på Stor­stei­nen på Fløya. Därifrån går det att ta sig vidare upp på Tromsdalstinden, men det får bli en annan gång. Då det var mitt i middagstid vågade vi oss på att testa gångstigarna som leder ner mot fjorden och prickade helt rätt. Kul cykling, brant så det ändå var lite läskigt, löst och sladdigt och vi mötte endast ett fåtal vandrare. En mer perfekt eftermiddagstur går nog inte att hitta med de förutsättningar vi hade!

IMG_6953

Tromsö, du försvann från mig för fort. Det var för roligt och bäst att få träffa Andrea och Marran igen. Tack Jen och Alejandro för supertrevligt sällskap hela vägen hem i bilen. Vi gör det snart igen!

IMG_6968