Hemavan revisited

Mörkret kom och med den jobbdimman.
Men i 26 september gjorde jag årets första tur i Västerbottensfjällen, bättre sent än aldrig!

På resan fanns grrls in crime, Annika, Jen och Emma. Vi vaknade till strålande utsikt, vilket tyvärr var det enda fina väder vi såg den dagen…

Valet föll på Kungsleden, då vi inte ville gå på höjd, då topparna låg i molnen. Vi tog Syterbäcksleden upp och fick lyssna till forsen och sakta se dalen bli mindre ju högre vi kom. Till en början duggade det, men vi kämpade på.

Väl på leden så kändes det direkt att det var rätt val, den myser både upp och ned, även om det lutar uppför hela vägen till syterskalet. Tekniskt roligt, halt och en får akta sig för att bli blöt om fötterna.. Mina sealskins höll fötterna torra de första 90 minuterna iaf. När vi väl kom fram till Viterskalsstugan hade fötter och händer tappat känsel och det var som inte ett val att äta utomhus, så vi smög in i stugan och tände en eld. Eftersom vi inte hade bråttom så satt vi där över timmen och eldade.

Men det blev dags att ta sig an den roliga delen. Utförs. Trots motvinden så gick det som en dans och endast några mindre vurpor hände. Jag föll helt av stigen och det kunde ha gått riktigt illa, då jag föll tre meter, men jag lyckades hugga tag i en gammal en och jag fick bara ett litet blåmärke.

10986947_10152952699566735_5835344042565190756_o

Foto: Jen

IMG_7861

Glada cykelpersoner (innan regnet helt hade tagit sig in)

IMG_7862

Här skulle en kunnat sitta och hänga många timmar, tyvärr var det för kallt. En annan gång Gadget.

Inte så många cykelbilder, vi skyndade oss ned, men cykling är roligt ändå!?

IMG_7865

 

Jag och Jen drömde om att tälta och trotsade vädret, regnet och kylan. Måste ändå säga att det är sjukt peppigt att hitta någon som hittar glädje i att lida lite lagom. Vi badade innan vi eldade och vi badade när vi vaknade. I skrivande stund har jag faktiskt även badat i november, får se om det håller i sig, så att jag får bada även i december!

Efter badet började himlen bli ljusare och om en är lite positiv så är det nog en strimma sol på bergen. Vi åkte då mot Tärnaby för att ta en klassisk liten tur på Laxfjället.

IMG_7080

 

12045269_10152952699876735_8544115007051888991_o

Foto: Jen

Strålande avslutning på finfin fjällhelg blev det.
Tack för sällskapet!

 

Advertisements

Hantverk, Walden och terapin av att elda ved

Jag är en drömmare. Jag vill bygga saker med händerna, se ett fjäll/en sjö när jag vaknar. Jag vill ge mig ut på en resa som kommer bli det stora äventyret. Bli klok, bli lugn och känna vinden i håret.

Klyschigt. Det är så gjort. Stockholmarna flyttade ut på landet på 70-talet, andra åkte på tystnadsretreat och hipsters idag läser Walden av Thoreau istället för deckare. Hantverk är det nya svarta. Men vad är det som gör att vi(jag) känner den här dragningskraften till det fria? Jag tror inte att jag egentligen passar för att leva i staden, även om jag även trivs i den. Fail: Jag bor i staden, jobbar heltid och lever alltså inte som jag lär.

Jaja, vi får väl se vad som händer, jag får väl skämmas här på bloggen om ett år eller två när inget har hänt. Tills dess ska jag tända så många brasor jag kan och bo så många nätter ute som jag kan under sommaren. Någon som har en bit vacker jord eller ett torp att börja med?

No rest for the wicked

När kroppen inte orkar äventyr på det sätt som en är van med har jag den här helgen försökt skapa så många små äventyr som möjligt.

Vilat mot solvägg. Klappat vårens djur. Tagit träningen utomhus.

Sett Bygdsiljumsbackens Bikepark vakna till liv. Avundats överskottsenergin och mäktigheten hos J.

Kört fyrhjuling. Paddlat kanot i det första isfria vattnet. Hittat bävrarnas hem, väntat, insett att ingen ville träffa oss.

Åkt bil och letat campingplats. Grillat marinerade sojafiléer, fänkål och champinjoner med bakpotatis. Kokat kaffe i elden. Försökt sova utomhus. Åkt hem mitt i natten.

Det jag vet med mig själv är att jag har en sjuk övertro på min egna förmåga, vilket ju tyvärr ibland straffar sig och helgen hade ju sina missöden… Vi paddlade i Rickleån nedströms med medvind och njöt och hade det great. När vi skulle hem hade vi med oss en motor. Såklart dog batteriet på vägen hem och vi fick paddla uppströms, i motvind sista biten. Resultat: sjukt ont i en axel som jag sen ska hoppa kryckor på… Att sen tro att jag skulle kunna sova med mitt dåliga ben i ett tält utan uppblåsbart liggunderlag var ju bara naivt, men det var fint så länge det varade. Kokkaffet fick drickas hemma med campingfrukosten gjord på spisen istället. Helgen har tagit små steg i rätt riktning.