Ingen brist på inspiration

zykxEeK

Och känner att det är så lätt att klaga. Perspektiv. Jag är så grymt peppad på att göra saker, men tyvärr fortfarande lite krasslig, men nu på jobbet. Tänker att det är få förunnat att känna pepp på att hänga massor med timmar på gymmet(brukar hata det), springa i snöslask, åka skidor med pannlampa för att en jobbar sent och sitta på dubbla spinningpass, ska njuta av det. Det är så lätt att hejta.

I söndags tjuvade jag lite när vi var i Bäck och hoppade lite i Tanders dirt (hur svårt ska det vara att ta sig över ett litet litet hopp?) och bakade stenugnspizza. Tills friskhet inträder: whisky och Kerstin Ekman.

Advertisements

Skiers left – ride safe

Nu är det dags att öppna mappen. Efter lavinen började jag försöka förstå vad som hade hänt. Greppa. Vad gjorde vi rätt, vad gjorde vi fel och vad kunde vi helt enkelt inte rå på? Jag skapade en mapp på datorn med massa dokument och länkar, samlade boktips. Men efter olyckan kunde jag inte tänka, jag var inte rationell, bara känslomässig. Jag har faktiskt inte kunnat tänka på eller se snö fram till nu. Nu har snön börjat falla, jag har läst om nya olyckor, det är dags att öppna mappen. Lära  mig mer, vara tacksam att det gick bra, men också fortsätta med livet. Jag tror inte så många på riktigt förstår omkring mig hur jag egentligen har mått. För mig har de senaste nio månaderna varit ett rent helvete mentalt. Men det har gått bra.

IMG_5955

Innan jag öppnar mappen så tänkte jag att det var dags att ta en dusch. Jag började med en lavinföreläsning av ingen mindre än den bästa – Mårten Johansson från Åre Lavincenter. Fantastiskt fina stiftelsen Skiers left – ride safe, arrangerar gratis föreläsningar om snövett, skidor och lavinterräng. Mer sånt helt enkelt! Det som mycket saknas i Sverige kanske är på gång att hända. Tänk forum med observationer, bra väderdata och sånt vi kustbor kan behöva när vi vill åka in i landet och skida.

Jag var nervös innan, skulle pratet, stämningen, bilder få mig att få flashbacks?
Det var fin men allvarlig stämning. Jag kunde tänka, ta in, förhoppningsvis börja komma ihåg igen. Det är som att den delen av min hjärna är undanstoppad. Men det gick bra, jag har klarat duschen. Nu öppnar jag mappen.

Prayer of the Woods

När jag och A. började cykla stig och hänga i skog varje kväll efter jobbet hittade jag 2 kanadensare som jag började följa slaviskt på internätet. Tyvärr slutade de producera videos för länge sedan, men när jag känner mig nere och inte riktigt vet vem jag är (vilket det ju är lätt att göra när ett ben är av och skogen är långt borta) så tittar jag på videorna från de kanadensiska stora skogarna och hittar tillbaka. För skogsporr, kolla in Ultramontane.

preview13

Annars då? … Jorumensåatteh, vi lägger väl på en inflammerad höft på det #det går bra nu. Verkar inte vara något allvarligt, tyvärr omgås det ju av ett moment 22, att jag inte kan äta antiinflammatoriska eller få kortison pga att det hämmar bentillväxten… Men vila är ju ju bra på vid det här laget //proffsvilarn