1,2,3 Hemavan

Hemavan verkar vara vinterns fjäll, i alla fall för mig. Är inte superförtjust egentligen, men det är fjäll och ofta är ju sällskapet viktigare.

På nyår var jag där några dagar med det här festliga, men lite frysande gäng.

Här frös vi lite när vi försökte gå på tur, lavinrisk just här ca noll, det saknades pga stormen även snö på backen. När vi kom ner i skogen grävde vi lite, fick ont i magen av att stå i 25-30° lutning, inte riktigt komfortabel att ta rationella beslut än tydligen.

Analys, svaga lager långt ned, men vindpackat nå jävulskt en meter ner från ytan. Här knytnävar Andrea snön. Vi cruisade ner i bristande skare och spelade spel istället. Dagarna innan hade vi lekt i fluff i systemet och gjort bakåtkullerbyttor, så nästa dag kände vi oss redo för Ryfjället.

Strålande sol, kallt på riktigt och vindstilla. En riktig njutardag. Solen orkade nästan inte upp, men det var så mäkta fint att få plåga låren lite uppförs. Vi såg många spår på vägen upp och följde en glad räv, det kändes fint till jag stannade och såg dessa underbara spår…

Ett stycke lo! Vi spanade över fjället, en den syntes inte till. Vi trampade lite till och drog av hudarna för att få lite lek och det var verkligen över förväntan. I alla små svackor låg det fin inblåst snö och det gick att göra riktigt fina svängar.

Vissa hoppar bättre än andra och jag snubblar fortfarande ganska ofta i snön. Att ha två skidor istället för en snowboard är fortfarande inte alltid lätt.

För två veckor sedan snubblade jag i snön när jag var i Hemavan igen, det såg ut ungefär såhär.

Den lilla björken snurrade min arm ett varv och nu har jag onda muskelfästen och kanske en liten spricka. Tur att en inte har bara en, utan två läkare med sig, hihi. De trodde nog att jag skulle läka ihop igen, puh. Vi åkte hem och spelade spel och bastade, inte fy skam det heller. Dagen innan fick vi i alla fall en fin tur upp på Gemken. Eller nja, vi vände kanske 20 h.m. före toppen, för sikten var under 5 meter och vi skulle nog inte märka om vi var på den. Ett riktigt flackt åk, men ravinen ner är ju rätt lekfull. Nästa gång blir det upp på Praahkoetjåhke istället, har en fin tur för några år sedan i minne. Men den turen vill en ha mer sikt på och ej behöva kompass för att ta sig ner. Rätt tur för rätt dag helt enkelt.